Mina tankar är sällan på jorden där dem borde vara, utan dem svävar runt på fluffiga, rosa moln ♥

Jaa, då är dagen kommen. Dagen som jag. Som ni. Som vi alla fruktat så länge. Dagen eller jag kanske ska säga "stunden", av skamm. Stunden av avund. Men också stunden av förlåtelse. Stunden av uppgivelse. Stunden av död..

Jaa, så kom den dagen till slut; Dagen då min kära dator tillslut packade ihop..

Det är inte bara en stund av skamm. Utan också en stund av medlidande. En stund av sorg. Den var ju trotts allt en bra dator. Pålitlig. Den har stödigt mig i motgångar. Vi har haft många fina minnen tillsammans. Den gången då jag ställde den på en pall i badrummet och chattade medans jag badade. Dem gångerna jag hjälplöst sommnat på tanjent bordet. Och dens höga sure utsläpp underintill hjälpt mig att hålla värmen. Den gången (för bara någon vecka sedan faktiskt) som den överlevde ett fall från soffan på en halv meter...

Allt jag kan säga är att jag är stolt. Stolt över att den faktiskt överlevty så pass länge. Jag fick den ju faktiskt som begangnad av pappa. På min elfte födelsedag. Men jag antar att det är tid att gå vidare nu.. att skaffa en ny dator. En bättre. En efterträdare. Det är tid att vara stark nu.. *inte gråta*.. nej, nej.. INTE..  


.. ÅHHH! VEM FÖRSÖKER JAG LURA! Hur ska jag någonsin hitta en passande efterträdare! Den var ju SÅÅÅ ung! Den var ju bara en liten Laptop! Inte en stark stationär! Den var så uuuuunngg... Men jag antar väl att den är på en bättre plats nu.. Datahimmlen.. Jag vill bara säga: vila i frid, kära dator. 

Ellinor, Var stark..



 (<-- inte min dator, bloggar från Johans data. Kan inte ladda upp bilder. Tagen från google. Såg ut som den äldsta jag kunde hitta)

 Rest in piece..