Ett Utsuddat Ögonblick.
Eftersom att min mobil inte hade några pengar- Och som ni vet så klarar sig inte en tonåring nu förtiden utan att kunna sms:a. Och ute i skärgår'n är internet inget vidare.. Bara en plats: Högst upp på en klippa. Jaja, vad gör man inte för att kunna sms:a igen? Upp på klippan. Och jo, efter några försök och många siffer inskrivningar från mammas kredit kort så funkade det. Det är väl fantastiskt: ett klick på datan och sedan pengar i mobilen.
När allt var fixat gick mamma för att börja med middagen. Jag satt kvar. Stänge av datan. Njöt av utsikten, kände vinden blåsa genom håret. Hmm, Det känns som om jag var helt borta ur umgänget med mina kompisar. Den senaste gången jag var i riktig kontakt med dem var flera veckor sen.. Det närmaste jag hade till människor i samma ålder var ju dem två pojkarna som badade- eller snarare skrek och försökte övertala varann om att göra det- på ön mitt i mot.
Nä, nu fick det räcka. "Mamma..?" Ropade jag när jag kommit ner till båten igen. "Ja?" Hörde jag där innifrån. Jag bad henne att komma och ta imot min laptop så att jag inte riskerade att tappa den i vattnet på vägen till båten. Jag sträckte mig och mamma tog imot laptoppen. Men det var lite brant. Jag sökte med blicken efter ett ställe att stå på så att jag kom tillräckligt nära stegen för att kunna hoppa upp på den och sedan komma på båten.
"Där" sa mamma och pekade på en liten skreva några centimeter från mina fötter, men närmare stegen. Jag tog ett litet steg till skärvan. Aj. den var lite vass mot mina bara fötter. Men det dög. Jodå, nu var jag tillräckligt nära stegen.
Jag lyfte försiktigt min vänstra fot, flyttade att vikt till den högra. Jag tog ett steg. Rätt ut i luften. Jag såg att min fot nuddade stegen. Men jag kände det inte. Varför gjorde jag inte det? det var ett svar som jag fick mycket senare. Men iaf. Svaret var att precis när min got nuddade det sista trappsteget så gick stegen av. På mitten.
Så jag föll hjälpsöst- den halvmeter som var mellan stegen och vattnet- ner i vattnet. Och det häftiga var att sekunden, eller snarare bråkdelen av sekunden, som gick mellan att jag satte foten på stegen och var djupt under vatten ytan: den. Den suddades ut, Den försvann. Den existerade inte! Den gick upp i rök. Putts väck. Det var så ... enastående. För jag har aldrig riktigt varit medd om att .. Bli SÅ överraskad: Att en sekund ur mitt liv suddades ur- visst inte för att det precis var en viktig sekund men ändå! Den försvann, existerade inte. Suddades bort .. Märkligt. Det där- Hur saker och ting går till. I alla fall: ena sekungen var jag glad och torr, I luften, och nästa var jag en halv meter under ytan, helt omedveten om vad som hänt.
När jag var där. Under vattnet. Var min första tanke: Mobilen! Innan jag själv fått luft tryckte jag ner handen i fickan och höll den över ytan. Jag tog ett simmtag och fick sedan luft. Det ända som kändes just då var vattnet som motvilligt tvingat sig in i lungorna- som jag hostade ur mig, vattnet som rann ur näsan och den märkliga smärtan i hakan, som jag senare kom på måste ha uppstått genom att jag slog hakan i ett av trappstegen.
Mer märkvärdigt än så var det inte. Men just det där: Att den sekunden ur mitt liv raderades. Försvann. Existerade inte. Gick upp i rök. Märkligt ... Antar att det blir så när något händer fort. När man får en chock. Hmm.. Visst: det var ju obehagligt och så eftersom att jag inte var beredd på det. Men djupt inne, Hur konstigt det än låter: Så .. gillade jag det.
Du skriver så fint, syster. :) <333333 Och jag läser faktiskt också ;d
haha, oj! men.. ursäkta min omtanke för din hälsa och och dina eventuella skador.. men klarade sig mobilen?
omtanken:
men, asså.. shit. gjorde det ont? inget brutet eller något annat? :D <33(eller en sån här: :( om det var/blev några skador!!)<33
Haha, Julia xD Nej, eller asså.. Jag blev ju blöt och sjönk en halv meter under vattnet, och slog i hakan så nu har jag typ ett ärr där.. ): Men annars vare lungt
Nej.. Julia.. Tyvärr.. Mobilen.. Är borta. Det första dygnet fick det torka. Sen gick den tt starta, Men det år inte att klicka på någonting. Skärmen är sönder. Touch du vet.. Så.. nej. Tyvärr. -___-' <333
Lite slarvigt: den inte går* xD
Oj.. om man gör stjäror före och efter ett ord så blir det fet text.. Menade iaf:
Den*.
inte*.
går*. <3333
ååh, ett ärr på hakan sa du? wow.. du och jag är ju helcoola! hak-ärr ÄGER! (btw.. alla faller för hak-ärr. man blir helt enkelt oemotståndlig! ;P)
dock väldigt synd på mobilen.. den var ju inte ens ett år gammal.. tyst minut för lilla rosa..
(men nu kanske du får en sprillans? hm, en som är dubbelt så mycket rosa, dubbelt så söt och TRIPPELT så mycket JAG VILL HA! ;D)
men som sagt.. tyst minut.
<33333333
Haha, förlåt men det enda jag tänkte på var hur roligt det måste sett ut. (a)
Haha, Ida: Tack. Trevligt att ha läsare. Nej; Underbart! (inte trevligt)
ILANA! Haha, Du är ju så.. så.. Gullig. Vanligtvis om någon skulle sagt så så skulle jag blivit förbannad! (xD) Men inte på dig! xD Thihi, Men du har nog rätt.. Himmla roligt måste det nog ha sett ut.. nu när man tänker på det. xo <333
Haha, fan asså. Ni borde filmat ! xD
Naah, R.I.P den lilla rosa stackaren som tog allas tålamod :O
Nejmen, det lät ganska läskigt det där och fan vad du äger på att skriva, Ellie! <3333333333
